Hur ska gymnasieskolor hinna anpassa de yrkesinriktade program som finns i dag och hur ska de som tar emot lärlingar hinna utbilda handledare? Någonstans i mitt bakhuvud lurar socialdemokraterna, som förvisso inte hotat riva upp någonting som alliansen beslutat, men ska gymnasieutbildning behöva genomgå ytterligare en förändring inom kort tid? Den tid som las ner på Gy07 kommer förmodligen behövas läggas ner på Gy09. Vad händer då om socialdemokraterna kommer tillbaka till makten? Gy11? Ylva Johansson påpekar i en debattartikel i DN att kunskapsinhämtningen har hamnat i andra hand i socialdemokraternas skola. En sådan öppning är i mina ögon är det en mycket bra start på att lämna begreppet utbildningspolitik bakom sig och istället använda ord som utbildningsbehov, att tvärs över partigränser och i samråd med skolväsendets samlade erfarenhet och andra samhällsaktörer gå igenom om vad som fungerar och vad som behövs i svensk skola. Vad som behövs är inte en plan som bygger på ideologi, retorik och inte heller tillämpar kosmetika i form av ordval eller statistiska begrep, utan en som ur erfarenhet tar hänsyn till samtliga inblandade - från elev till de som arbetar i skolvärlden och även de som så småningom ska anställa. Förslaget är en termin teoretiska kärnämnen som engelska, svenska, matte och samhällskunskap och fem terminer praktik (blandat förstås). Fördelarna med att ha baskunskaper i teoretiska ämnen behöver ju inte räknas upp, och det ligger ju i industrins intresse att utbilda lärlingar. Guldläge för alla? En win-win situation? Nja. Nu har i och för sig inte alla detaljer kring lärlingsutbildningarna lagts fram, och inte heller vilka yrkeskategorier som ska ingå, men jag kan inte låta bli att önska, samtidigt som jag förstår svårigheten, med ett lärlings- eller yrkesinriktat program som ser till både lärlingars och industrins behov, fungerar runt om i Europa och framför allt - ett initiativ som får ros i hamn.