Kennedy Space är en stor turistattraktion med attraktioner som 3d-filmer och raketutställning. Den stora nyheten är en simulerad raketuppskjutning där man spänns fast i stolen, lutas bakåt med säkert 80 grader, och sedan skakar i takt med att startraketerna faller av rymdfärjan under de skälvande sekunderna som det tar att nå upp i överljudsfart och ut i yttre rymden. Rekommenderas för alla som inte har fallenhet för åksjuka. Men, ändå minns jag bäst några betydligt enklare dramatiseringar på bussrundturens andra stop på Apollocentret. Innan man släpps in i den stora salen, där man kan lägga tio minuter på att gå under en liggande Saturnusraket, så leds man igenom en kopia av kommandocentralen som användes när man sköt upp pionjärerna som till slut skulle komma att gå på månen. I det återskapade rummet satt ingen på raderna av stolar framför små uråldriga dataskärmar, men på varje stolsrygg hängde en jacka, som om alla gått på lunch, och lämnat sina ytterplagg. Och det är jackorna jag minns. Varje jacka var märkt med en logga: IBM, Boeing, Mcdonnell Douglas och några andra. Alla industriföretag som var med och skapade historia, och tog med sig kunskapen och tekniken tillbaka, och till oss alla andra, som inte får åka rymdfärja, men ändå fått del av de sista femtio årens snabba teknikutveckling. Några tv-skärmar, raspiga radioklipp och lite blinkande lämpor räcker för att skapa ett äventyr när det blandas med amerikansk hjältemusik och verklig världshistoria. Och på Apollocentret får även industrins innovatörer bli hjältar.