Forskning kring automatisk montering har sedan några år åter börjat få ökade anslag. Detta efter mer än tio år av nedrustning. - Anslagsmyndigheten Nutek fick för sig att det var färdigforskat inom automatisk montering i början av 90-talet. Industrin tyckte också att det varit en del väl kostsamma projekt. Man hade räknat med att automationen skulle reducera antalet anställda, men kalkylerna nåddes sällan, säger Mats Björkman, professor inom monteringsteknik på Linköpings universitet. I mitten av 90-talet byggde Ericsson en ny robotiserad fabrik för montering av mobiltelefoner i KumlaLinköping. Denna utvecklades till att bli mycket robotiserad. Den stängde efter några åri början av 2000 talet och det var ett stort bakslag för automatiserad montering. Nedläggningen berodde delvis på problem med automatiseringen. De robotar av Sscaratyp som användes var primärt avsedda för att lyfta rakt upp och lägga ned rakt ned. Men mobiltelefonen var inte konstruerad för att monteras med enbart vertikala rörelser. Robotarna saknade dessutom anpassningsförmåga att exempelvis bemästra så kallade byrålådseffekter där detaljer kilar fast sig i varandra. Man måste då kunna anpassa monteringsriktningar och monteringskrafter. Denna förmåga saknar de flesta robottyper än i dag medan en människa däremot gör det mycket enkelt. Därför stoppade roboten titt som tätt vilket gjorde att man måste ha mer personal anställd än planerat för att övervaka monteringssystemen. - Scara var en bra och mycket snabb konstruktion för montering uppifrån. Så fort något blev mera komplicerat blev det emellertid problem. Scara togs fram för enklare slag av montering Men den dög lämpade sig inte till andra uppgifter, säger Mats Björkman. Omkring 1990 hoppades alla i branschen att problemen med automatiserad monteringskulle gå att lösa snabbt. Men det har dröjt och många svenska verkstadsföretag avvaktar fortfarande. - Det finns någraäven andra huvudanledningar till att automatisk montering misslyckades: Processorhastigheten för dåtidens datorer var för låg och missade oftavilket gjorde det svårt att hinna tolka sensorsignaler och sedan återkoppla till robotens styrsystem så att roboten kan anpassa sig när problem uppstår. sensorsignalen Därtill har vi inte fått komma in i de inre delarna av robotens styrsystem, säger Mats Björkman. Ett beräkningssystem i roboten omvandlar positionen till ledvinklar. Kan man ge besked till denna nivå så går det 25 gånger snabbare än om beskedet ska ges till det överordnade programmeringssystemet i en robot, vilket är fallet i dag. Men nu håller detta på att förändras. Gruppen på Monteringsteknik vid Linköpings universitet har fått tillgång till nu möjlighet att påverka beräkningssystemet via ett samarbete med ABB Robotics och Lunds tekniska högskola. .- Vår forskning har varit inriktat på att utveckla en kompletterande programvara som justerar roboten med signaler från mätsystem eller kraftsensorer. Detta skapar möjligheter till att mycket snabbare anpassa robotens styrning utan tidskrävande kalibrering som i dagens robotsystem. Vår lösning kan uppdatera robotens läge 250 gånger per sekund från dessa sensorer. - Vi driver ett projekt där även Saab, Sandvik och flera företag deltar. Vi försöker hitta en metod för automatisk borrning i flygplansplåt Vi har utvecklat en metod bland annat för robotiserad borrning i flygplansplåt där roboten anpassar sig och kompenserar sig till de krafter som uppstår under borrningen. Där är flexibla fixturer ett viktigt inslag som troligen kommer att användas i Neuron-projektet. Fixturen ändrar där storlek i takt med att planet byggs, säger Mats Björkman. Hans labb och forskar och studentgrupp Institutionen för konstruktions- och produktionsteknik på LiU. Den flyttade vid senaste årsskiftet in i den nybildade institutionen IEI - institutionen för ekonomisk och industriell utveckling.