Hermles "mikrosmedja"
I kombination med en fleroperationsmaskin i Hermles C40-serie ska användaren få ett helt nytt sätt att skapa komplexa arbetsstycken. "Alchemy", alltså alkemi, kallas byggmetoden som Hermle nu visar upp, och andemeningen är klar: skapa stora värden av simpla råvaror! Nu är det inga mystiker eller medeltida guldmakare som trätt fram med den här anläggningen, utan ett dotterbolag till Hermle, Innovaris, som utvecklat Alchemy under en sjuårsperiod och nu presenterat resultaten. Ännu rubricerar man Alchemy som ett projekt, men man syns helt övertygade att det hela fungerar. Bygga detaljer av metall har vi sett göras förut, i t ex EOS lasersintring eller Arcams elektronstrålekanoner. Här utgår man från vatten, elström och tryckluft med en minskad andel syre, som används för att accelerera metallpulver mot en yta, där pulvret kompakteras vid anslag till ett 100% tätt material. Arbetssättet är skenbart enkelt: vattnet upphettas och övergår i ångform. Den stora ångvolymen bygger upp ett högt tryck i en "ångpanna", och detta tryck fångar upp och accelererar metallpulver i en sprutdysa till många gånger ljudets hastighet och det riktas mot en metallyta där det bygger upp en homogen struktur. På Innovaris liknar man processen vid att skjuta blyhagel ur ett luftgevär: - Träffar man en hård yta med ett mjukt blyhagel, så flyter det ut och blir sittande, förklarar Markus Dirscerl vid Innovaris. Den hårda ytan i detta fall är dock det roterande vippbordet i Alchemy... Precis om i andra generativa byggsätt skapar Alchemy tunna lager med upp till en tiondels mm tjocklek. Däremot uppger man att man bygger dessa lager betydligt fortare än vi sett hos de andra metoderna. Hur används då C40-maskinens kapacitet till skärande bearbetning i "Mikrosmedjan"? Fräsenheten används för att skapa underskärningar eller fickor i arbetsstycket, och vi vågar gissa även för att snygga till funktionsytor efter pulverbeskjutningen. C40-maskinen har modifierats något för denna användning: inre ytor är klädda med rostfri plåt, och väggarna vattenspolas för att motverka uppvärmning. För att kunna bygga över hålrum måste det finnas en bärkraftig yta att skjuta pulver på. Här liknar lösningen något vi sett hos andra utrustningar för stereolitografi: en tillfällig bärande struktur av ett vattenlösligt metallpulver skjuts på plats med samma sprutdysa som nämnts. När sedan arbetsstycket är färdigbyggt så läggs detaljen i vattenbad, och det vattenlösliga pulvret sjunker till botten som ett sediment. - Fullständigt ogiftigt, säger Markus Dirscherl. Mer egenheter hos detta byggsätt: - Komplexa inre geometrier kan byggas i en uppspänning i en maskin. - Olika pulver kan skjutas och kombineras i samma detalj. -Man kan framställa s k gradientmaterial med en flytande övergång från t ex stål till aluminium. - Inlägg i annat material kan enkelt byggas in i detaljen. - C40-maskinens grundfunktion som flerop är inte begränsad.