Tar man med alla plaster som utgör grunden för lim så hittar man ett 70-tal. Det är alltså fler än man först kanske kan tro. Många av dessa lim används inom relativt speciella områden. Troligen utvecklas det inte lim på nya råvaror bara för att det eventuellt skulle gå att göra det. Det måste finnas ett behov. Den senast presenterade, nya limgruppen är den så kallade MS-polymeren. Råvaran till denna har utvecklats och patenterats av Karneka i Japan. MS-polymeren fyller behovet att vara en möjlig ersättare till polyuretanelastomerena. Det går knappast att säga att MS-polymerer är bättre än polyuretanelastomerer, men de innehåller inte isocyanater, vilka många helst vill undvika numera. MS-polymererna var ursprungligen 1-komponentlim som härdade på grund av fukt i luften. Detta gjorde att härdningen gick långsamt när den relativa luftfuktigheten var låg. De delar av limfogen som hade "långt till fukt" härdade kanske inte alls... Det utvecklades då härdare (som innehåller fukt), vilka kan blandas in i limmet. Härdningen blir då inte beroende av fukt utifrån. Det används stora mängder 2-komponent polyuretanlim med isocyanathärdare, bl a för limning av sandwichpaneler. Även här skulle man önska sig isocyant-fria lim. Varför utvecklar ingen ett sådant lim? Polyuretanlim av denna typ är förhållandevis billiga. De medger öppentider på cirka en timme och har stelningstider på cirka 3-4 timmar. De är lätta att applicera. De har ingen märkbar lukt. Nya produkter brukar inte bara medföra fördelar. Vanligtvis finns det också vissa nackdelar. Den nya produkten måste ha alla fördelar den gamla har, men vara utan dess nackdelar. När man i början på 70-talet försökte ersätta de lösningsmedelsbaserade kontaktlimmen med vattenbaserade gick det ganska trögt. Detta till trots att brandmyndigheterna låg på och ville få bort lösningsmedlen. Limleverantörerna fick ju heller inte sälja mer lim, - bara ett annat lim. Motivet att utveckla en helt ny limbas är kanske inte så stor så länge man får sälja av den gamla. Det enda motivet att "hitta på" ett nytt lim är skapa en ny marknad (= nytt användningsområde där man inte använt lim tidigare för att det inte funnits något användbart lim) eller för att den nya limbasen slår ut alla konkurrenter. I ärlighetens namn tror jag inte heller att det är så lätt att "koka ihop" en ny limbas. Det är troligen betydligt enklare att modifiera inom befintliga produktgrupper. Man kan ju t ex minska eller ta bort det "farliga" innehållet om det är arbetsmiljön som utgör problemet. Limleverantörerna är också ofta behjälpliga med att ta fram utrustning som gör limningsarbetet enklare och mindre belastande. Ett nytt lim och en ny limbas är de s k POR-limmen. Det är härdande smältlim baserade på polyolefiner. Även dessa har troligen kommit fram för att förbättra arbetsmiljön. De är möjliga ersättare till de isocyantinnehållnde, härdande polyuretansmältlimmen. Det kommer ändå fram ett stort antal nya lim. Dessa är dock "varianter på samma tema. Polyuretanbaserade, härdande smältlim, som efter applicering har "tejpfunktion" under flera timmar, används t ex till att limma segel med. I kontakt med fukt försvinner dock klibbigheten och limmet härdar till ett gummiliknande material. Akrylplasterna kom fram redan på 1920-talet. Epoxi utvecklades på 1930-talet. I dag finns det akryllim och epoxilim som kan härdas med ljus... Epoxilimmen har ursprungligen hårda och spröda. Numera finns det "elastiska" epoxilim. Nog sker det en utveckling inom limområdet!