Vilket lim är bäst? Den frågan är lite svårare att besvara. Det beror givetvis på vad man tycker är bra: Att limmet stelnar fort, att det inte kräver höga presstryck eller att det ger en färglös fog. Låt oss koncentrera oss på användningsområdet. "Vita snickarlim", (polyvinylacetat, PVAc) brukar duga bra om limfogen inte skall användas i fuktig miljö och utsättas för höga långvariga belastningar. Är påkänningen från fukt och belastning större, så finns det i dag PVAc-lim som kan tillsättas en härdare, som förbättrar beständigheten, - men annars kan användas på samma sätt. Dessa har i många sammanhang kommit att ersätta de gamla karbamidhartslimmen, som gav ganska spröda fogar. Inget av dessa lim ger fyllande fogar. 1-komponent, fukthärdande polyuretanlim har på senare tid kommit att bli "utomhuslim". Polyuretanlim ger starka bindningar till trä. Fukten, som alltid finns i trä, gör att härdaren så att säga finns i materialet. Beroende på fukthalt i trät, temperatur vid limningen och skillnad mellan olika lim kan man därför få ett relativt varierande resultat. Detta beror bl a på att härdaren i limmet (isocyanaterna) i kontakt med fukt också bildar kolsyra, som åstadkommer en skumning av limmet. Det kan ju vara bra när man vill ha ett lim som fyller , men man kan inte förvänta sig en homogen fog. Dessa "utomhus lim" uppfyller inte kraven för lim till belastade träkonstruktioner utomhus. Det finns polyuretanlim av 2-komponenttyp. För dessa är det lättare att styra slutresultatet. De lämpar sig bättre för fogar som kräver fyllningsegenskaper. Även dessa kan dock skumma om trämaterialet har hög fukthalt. I båtsammanhang användes även 2-komponent epoxilim. Dessa ger fogfyllning och relativt färglösa fogar. (Det är dock inte egalt vilken epoxityp man använder, utan man bör söka limmet i "båtbranschen") De gamla syrahärdande fenolhartslimmen ("Cascofen-typen"), som var de lim man tog till för trädgårdsmöbler och liknande limningar med stora påkänningar utomhus, har försvunnit från marknaden. De var under många år de "bästa" trälimmen. (Risken fanns dock för syraskador på trä, speciellt om mycket härdare användes.) De ersattes så småningom av de ännu bättre fenol/resorcinol-limmen. Fenol/resorcinol-lim ger de starkaste och beständigaste limfogarna. En av nackdelarna med dessa är att de ger rödbruna fogar, vilket man inte alltid tycker sig kunna acceptera vid limning av ljusa träslag. Härdaren i dessa lim är formaldehydbaserad. Limträbalkar limmas med denna limtyp, som ger de mest miljöbeständiga limfogarna. Fenol/resorcinol-limmen är inte så lätta att få tag på. Segelflygskolan i Falköping sålde dock tidigare dessa lim i mindre förpackningar. Oberoende av vilket lim man väljer, så är det mycket viktigt att träytan är bearbetad före strax före limning (hyvlad med skarpa verktyg eller putsad). Träts naturliga bindemedel (lignin) vandrar ut till ytan och impregnerar de träfiber, som limmet annars skulle väta.