Modultänkande i kombination med kundanpassade lösningar och ett starkt grepp om produktionen är andra faktorer bakom framgångarna. Unisign har ingen lång historia på området maskintillverkning. Företaget startades 1973 som ett konstruktionskontor med namnet United Designers och efter hand bestämde sig dess ledning för att utnyttja de kunskaper man byggt upp för att starta en egen tillverkning av verktygsmaskiner, berättar marknadschefen Alex Te Baerts. Här kan man verkligen tala om integration framåt! Och maskinföretagets namn hittade man i konstruktionsföretagets…. De första maskinerna lanserades 1982, cnc-styrda vertikala borrmaskiner, och de följdes efter några år av portalbyggda maskiner. Utvecklingen har fortsatt, med bäddfräsar, fyr- och femaxliga maskiner i olika utförande och stora universalbearbetningsmaskiner. Ingressbilden visar t ex företagets största portalbyggda maskin Uniport 8000 där man integrerat ett rundbord i maskinbordet och därmed kan man "enkelt" fräsa, borra och svarva stora komponenter. – Unisign lanserar nya eller vidareutvecklade maskiner med cirka ett och ett halvt års mellanrum. Från start har Unisign nu levererat omkring 850 maskiner och de finns till största delen, cirka 85 procent, i Europa, säger Alex Te Baerts. Han uppskattar att man levererat cirka 85 Unisign-maskiner till Sverige, inräknat de allra äldsta typerna. Expansion utanför Europa har alltså börjat. Här arbetar man efter en viss struktur med fokus på engelskspråkiga områden. Indien och Sydafrika är viktiga: – Indien har en affärskultur som är mycket av den europeiska och många talar mycket bra engelska, vilket underlättar samarbetet, förklarar Alex Te Baerts. För t ex service i Indien har man samarbete med tre olika företag, utspridda över det stora landet, och kompletterar med teleservice. Inom företaget arbetar cirka 170 personer, ungefär lika fördelade på produktion respektive försäljning och "engineering". Unisign säljer sina maskiner till tillverkande företag inom ett antal marknadssegment: - allmänna maskinkomponenter, som textilmaskiner eller tryckpressar, - aerospace: strukturdetaljer eller jetmo tordelar - lastbilars fram- och bakaxlar eller boggidelar till tåg - olja och gas - förnybar energi, t ex för tillverkning av de enorma naven där de tre vingarna till vindkrafttverk monteras. Gemensamt för dessa marknadssegment är att där tillverkas stora delar i stora verktygmaskiner med en "kontinuitet", en långsiktighet i förbrukningen som inte störs lätt av konjunktursvängningar. Ofta gäller det stora infrastrukturprojekt. Ledtid i tillverkningen är också normalt kring ett och ett halvt år. Unisigns större maskiner säljs alltid på kundorder, men i programmet finns också mindre maskiner i serien Univers, treaxliga vertikalfräsar med axellängderna xyz = 1 600 x 600 x 500 mm. Där är konkurrenssituationen som bekant mycket utsatt, med kanske tjugotalet leverantörer på europamarknaden, jämfört med under fem för de större maskinerna. – Dessa mindre maskiner tillverkas för lager, men Unisign kommer inte att binda kapital på några mängder av lagermaskiner, vilket många andra europeiska tillverkare gör idag, säger Alex Te Baerts. Och därmed kommer vi förstås in på dagens ostadiga marknadssituation, som redan orsakat konkurser bland gamla välkända tillverkare. Hur påverkas Unisign? – Unisign sålde maskiner för cirka 30 miljoner euro under 2008 och utförde tjänster som t ex service för cirka 6 miljoner under året. För 2009 är redan 80 procent av produktionskapaciteten såld, så det pekar mot ett normalt år för produktionen. Även våra avdelningar för montering och engineering är fullbelagda för 2009! – Vi har fått ett bra gensvar på marknaden för våra Unicom-maskiner, berättar han vidare. (Unicomtypen är portalbyggda vertikala fleropar för fräsning och svarvning) Vi bygger dem på två platser i verkstaden och var sjunde vecka levererar vi en Unicom-maskin, värd mellan 1,1 och 1,4 miljoner euro! Grunden för Unisigns maskinprogram är alltså enkelt beskrivet serier av tre till femaxliga fleropar, modulbyggda i olika storlekar. Vanligt idag är att kunden har önskemål om extra utrustning, optioner, för t ex automatiserad hantering eller som visades vid vårt besök, specialbyggda fixturer för detaljernas bearbetning. I en monteringshall pågick slutarbete och leveranstest på en Univers 6, alltså med 6 m lång bädd, försedd med en ca ±15° lutbar fixtur som skulle användas för att programstyrt gripa och hålla framaxelbalkar till lastbilar då kritiska fästhål borrades i dem. Maskinen var också utrustad med en hanteringsportal för inläggning och uttagning av balkar från magasin. – Det här betyder att vi byggt upp en stor erfarenhet av konstruktion av olika "options", och vi kan därför offerera med stor säkerhet vad gäller styrning, funktion och tillgänglighet, påpekar Alex Te Baerts. Ett intressant och lite ovanligt faktum är att Unisign har som policy att tillverka 85–90% av alla maskinkomponenter själva. Ofta sker då bearbetningen på Unisign-maskiner. Bara cirka 15 procent av värdet köps utifrån och då gäller det t ex själva spindelmotorn, servomotorer, linjärstyrningar, vissa lager och hydraulikkomponenter. Till styrsystemen köper man förstås datorerna (Siemens och Heidenhain) men man har själva skrivit programvaran. Verktygsspindlarna bygger man också själva, därför att man ser dem som en avgörande komponent för maskinens prestanda och tillgänglighet. Vid påkörningar är t ex spindeln utsatt och kan behöva repareras, och då blir det bråttom. Den snabbaste servicen kan man då ge om man har delar eller färdiga komponenter som kan skickas direkt, menar Alex Te Baerts. Man kan också garantera kunderna tillgång på reservdelar under mycket lång tid. Unisigns maskiner svetsas i grovplåt, och även där svarar man själva i en nybyggd hall för tillverkningen. För målning av maskindelar har man nyligen flyttat in i en nybyggd ergonomisk målningshall. Företaget äger industrimark runt sin anläggning och har god ekonomi: – Vi har inga lån, säger Alex Te Baerts nöjt. Verkstäderna frågar om man i konstruktionsarbetet utnyttjar simuleringsteknik och i vilken omfattning. Det visar sig att Unisign regelmässigt använder strukturanalys med finit element-metoden, för att studera deformationer i olika delar av konstruktionen vid olika belastning. Där är målet främst att nå stabilitet. I konstruktionsarbetet gick man år 2006 från att arbeta i 2D över till 3D i Inventor från Autodesk. Under besöket i produktionshallarna ser vi också på en Unipro 5P, byggd för pendelkörning i två sektioner på bädden, där man är i slutfasen av tillverkningen, med bl a kontroller av rakhet hos linjärstyrningarna. Man berättar att dessa kontroller görs vid tre olika stadier av maskinens uppbyggnad för att fånga upp ev ofullkomligheter så tidigt det går och för att undvika att behöva åtgärda brister sent då det kostar som mest i arbete. I sagda Unipro-maskin gör vi också en första bekantskap med systemet "Brankamp CMS" för övervakning mot påkörningar. Det är ett övervakningssystem (tool monitoring) som bygger på att reaktionssnabba piezoelektriska givare monteras i verktygsspindelns främre lager och indikerar ev överlaster eller snabba lastförändringar mycket snabbare än någon operatör kan göra det. Via maskinens styrsystem stannas eller t o m reverseras maskinen innan allvarlig skada sker. Målet är ökad tillgänglighet genom korta eller eliminerade reparationstider. Läs mer om Brankamps system på www.brankamp.de. Verkstädernas besök sammanfaller med en avslutande kontroll och möte inför leveransen av en Uniport 6000 till svenska företaget Överums bruk. Det är en portalmaskin med treaxliga spindelrörelser och byggd för att med automatik växla in ett universalhuvud för bearbetning från fem sidor. Även denna maskin är utrustad med moderna övervakningssystem typ Artis, där man ställer in önskade marginaler för uppmätt effektförbrukning (ström) för spindelmotorn, och så snart dessa marginalvärden överskrids så bryts strömmen till spindeln, och aktuellt verktyg får en markering som "disabled", alltså obrukbart tills vidare. I den här maskinen får vi också se ett nytt kamerasystem i arbete. Det består av två kameror från Panasonic som styrs att följa verktygsspetsens position och visa bilden på en skärm hos operatören. Och det är en klar standardhöjning i jämförelse med att trycka näsan mot en roterande klarsiktruta, det måste framhållas. Under genomgången körs bl a en NAS-detalj i aluminium som genast går till uppmätning, och bearbetning i stål med 6 mm skärdjup med en 120 mm bred planfräs. Lugn och stadig gång och stora blå spånor sprutar ur maskinen. Ännu en säkerhetsdetalj testas: mjuka luftfyllda "kofångare" på den rörliga portalen känner av tryckökningen hos luften vid en ev påkörning mot en person och stannar omedelbart. Under besöket vid Unisigns anläggning i sydöstra Holland fick Verkstäderna en intervju med Unisigns vd Paul van Ruth. Han efterträdde för något år sedan sin far, en av företagets grundare. Paul van Ruth är civilingenjör och arbetade tidigare inom företaget med konstruktion, bl a av de verktygsspindlar som nu används i flera av Unisigns maskintyper. Teknikintresset har han kvar: – Produktionstekniken är viktig för oss, och jag besöker våra produktions- och konstruktionsavdelningar en á två gånger om dagen för att ständigt vara uppdaterad om utvecklingen och diskutera frågor och problemställningar, säger han.