Limmets värmeledande egenskaper är vanligen inte det första som man intresserar sig för när man söker ett lim. Det förekommer dock fall, där just värmeledningsegenskaperna är avgörande. Vilka värmeledningsegenskaper kan då förvänta sig hos ett lim? Helt klart är att de är sämre värmeledare än metaller, men det finns gradskillnader. Aluminium har ett värmeledningstal på cirka 200, koppar 370 - 400 och rostfritt stål cirka 20 W/moC. Plasterna hittar man i området 0,12 till 0,58. Lim är oftast baserade på plast. Detta innebär att omodifierade lim har relativt liten värmeledningsförmåga. "Allt är dock bättre än luft", som har ett värmeledningstal på 0,025 W/moC. För att förbättra limmets (plastens) värmeledningsförmåga kan man blanda in ett material, som har bättre värmeledningsegenskaper. Bästa resultat uppnås med inblandning av metall. Ett silverfyllt silikongummi kan t ex ha värmeledningstalet 11,7 W/moC. Detta lim är en silikonlösning som kan användas som ett kontaktlim, d v s lim sprids på båda ytorna, tillåts torka och ytorna pressas sedan samman. Det förekommer också kopparfyllda lim, med värmeledningstal runt 5 W/moC. Har man samtidigt krav på att limmet skall vara elektriskt isolerande, blir man givetvis hänvisad till att använda fyllnadsmaterial som är elektriskt isolerande. Dessa har dock sämre värmeledningsförmåga. (glas har t ex ett värmeledningstal på 0,7 ,och porslin 1 - 1,5 och W/m oC.) Vanligtvis ligger värmeledningstalen omkring och under 1 W/moC. Ett 2-komponent, värmehärdande silikonlim kan t ex ha ett värmeledningstal på 0,92 W/moC. Det förekommer också värmeledande tejper med värmeledningstal mellan 0,3 och 0,5 W/moC. Det högsta värmeledningstal, som vi lyckats hitta, för elektriskt isolerande lim är 4,2 W/moC. Värdet gäller för ett boron-nitrid-pulver-fyllt, 2-komponent epoxilim . Limmet kräver värme för att härda; 45 minuter vid 80oC eller 5 minuter vid 120oC. Använder man limmet som värmeledare mellan två material, som båda har bättre värmeledningsförmåga än limmet, är det av betydelse att hålla fogtjockleken liten. Detta kan bli svårt när högviskösa lim användes. Ibland kan det vara bättre att välja ett lim med lägre viskositet - även om värmeledningstalet är något lägre. Eftersom luft är en dålig värmeledare, gäller det att limmet kommer i så god kontakt med underlaget som möjligt. I annat fall stänger man ju in ett "isoleringsmaterial" i fogen. I praktiken är det mycket svårt (omöjligt?) att åstadkomma fogar med 100 % kontakt. Ju högre viskositet limmet har desto sämre blir som regel kontakten. Genomgående brukar resultatet bli bättre om limfogen härdas i värme. (Detsamma gäller för den elektriska ledningsförmågan hos elektriskt ledande lim.) Ibland kan värmeledningen bli bättre, om fogytan först mättas med en lågviskös primer. Ett alternativ till att använda ett härdande lim, kan vara att använda en värmeledande tejp. Vid användning av värmeledande lim, kan ett av problemen att limmen inte fullständigt fyller ut ytans mikroprofil. Små mängder innestängd luft bildar istället en isolering. Tejp, som aldrig stelnar, kommer i allt bättre kontakt med underlaget. Det förekommer tejper i tjocklekar mellan 0,05 och 0,25 millimeter. Dessa tejper är elektrisk isolerande och innehåller inga metaller. De får därför en blygsam värmeledningsförmåga. Värmeledningstal runt 0,5 W/moC kan förväntas. Ett materials värmeledningsförmåga brukar anges i W/moC enligt SI-systemet. Eftersom de flesta av de lim, för vilka värmeledningsförmågan anges, är formulerade utomlands, så förekommer det ett stort antal olika sorter. Klicka på nedan länk för en omvandlingstabell som gör det möjligt att jämföra lim med olika sorter. http://edit.verkstaderna.se/assets/pdf/VS56234.PDF