Beträffande pressningen kan man kanske tänka sig att göra den i ett vakuumbord. Det ger ett följsamt presstryck till en liten investering. På ett vakuumbord med en yta på några kvadratmeter får det plats rätt många A4. En av nackdelarna med att pressa i vakuumbord är att det är svårt att få ut innestängd luft från fogen. (Den kan expandera och ge upphov till blåsor.) Låt oss tänka vidare... Vid laminering använder man ofta värmeaktiverbara lim. Denna typ av lim har sin största (och praktiskt taget enda) användning för laminering av olika folier. Limningssättet medför dock ibland så stora fördelar, att det inte bör glömmas bort även för andra limningar. Den största fördelen är de ytterst korta fixeringstiderna. Arbetsprincipen är att ett lim appliceras på materialet och därför tillåtes torka. Limmet värmes sedan till smälta. Detta kan ske redan vid temperaturer omkring 60oC för några lim. För att få en limfog med högre värmebeständighet blandar men vanligen en härdare i limmet före applicering. De första värmeaktiverbara limmen bestod av ett gummi (oftast polyuretangummi) upplöst i ett lösningsmedel. Det mesta i ett sådant lim är lösningsmedel (runt 80%). För att slippa problemen med lösningsmedel finns det också värmeaktiverbara lim som innehåller vatten istället. De har en högre torrhalt (cirka 50 %). Det ar naturligtvis lite längre tid att torka bort vattnet, men med något ökad temperatur och luftcirkulation går det ända relativt fort. (Det är heller ingen brådska med värmeaktiveringen. Det räcker som regel om den sker under samma arbetsdag.) De vattendispergerade typerna kan upplevas ha ett mindre "klibb" än de med lösningsmedel. Båda varianterna kan också appliceras på båda materialen. Då krävs lägre aktiveringstemperatur och mindre tryck vid sammanpressning. Pressningen sker lämpligast mellan två valsar, men kan också ske mot ett styvt underlag, med hjälp av en rulle. Arbetar man manuellt kan man vika upp folien i 180o och värma successivt med en värmepistol. Det finns många olika sätt att värma limmet. Ibland använder man t ex strykjärn (om folien tål att värmas och inte är för tjock). Ett annat alternativ klan vara att använda en s k transfertejp. Det är tejpämnen – ofta med stor bredd – som applicerats på ett silikonbelagt papper. Tejpämnet kan sedan föras över till folien eller en fast yta. Arbetssättet påminner om det för de värmeaktiverbara limmen, - men man slipper värma.