Det är egentligen ganska enkelt. Det blir inte ett honey-comb-material förrän efter limning. Man utgår från plana, tunna material. Dessa limmas ihop i packar. Parallella, förskjutna limsträngar appliceras mellan de olika skikten. Därefter pressas hela bunten. När limningen är klar drar man ut paketet, så att ett honey-comb-material bildas. Dessförinnan har man delat upp skivan i lagom breda remsor. Vid limning av honey-comb av aluminium, som t ex används till flygplan, använder man sig av en lösning av härdande lim. Detta läggs på med hjulapplikatorer. Sedan lösningsmedlet avgått läggs skikten samman och pressas i värme. Eftersom materialet används som kärnmaterial i konstruktioner, som inte alltid har planparallella ytor, precisionsbearbetas det homogena materialet innan det sträcks. På detta sätt kan man forma kärnmaterial för t ex vingklaffar.