Vid nytillverkning av bilar används sedan länge 1-komponent, fukthärdande polyuretanelastomer. Det avgörande skälet till att man inte har gått över till de mindre arbetsmiljöbelastande "hybridlimmen", (som bygger på polyuretan- och silikonkemi, utan att innehålla isocyanater eller fri silikon), har troligen logistiska skäl. Bilglas går bra att limmas med hybridlimmen. Problemet är att det inte (med säkerhet) går lika bra att limma med polyuretanlim, på en ruta som tidigare varit limmad med hybridlim. Vi rutbyte skär man igenom limmet och avlägsnar den trasiga rutan. För att inte risker att få skador på plåten, som ger upphov till korrosion på metallen, lämnar man kvar ett skikt lim på karossen. Mot detta limmar man sedan med det nya limmet. Principiellt går det bra att limma med hybridlim på polyuretanlim. Problemet uppstår när man försöker använda polyuretanlim på hybridlim. Polyuretanlim sitter inte med säkerhet på hybridlim. Båda limtyperna är svarta och "gummiliknande". Sammantaget finns det många bilar... Det byts rutor överallt. Hur vet den som byter ruta, vad den är limmad med? Det är också svårt (omöjligt?) att styra vilket lim som ska väljas, (- detta gäller även för val av typ och fabrikat av polyuretanlim). Kunde man styra detta, då skulle man kunna börja använda hybridlim redan idag, - och föreskriva alla rutbyten med hybridlim...