Indirekt limspridning
För specialinredda väskor limmar vi cellplast (polyeter) i olika dimensioner. För detta ändamål använder vi ett lösningsmedelsbaserat kontaktlim. Detta stryks på med på med pensel. För den större limningen, inne i själva lådan, är detta inget större problem. När vi skall limma polyeter mot polyeter sugs limmet in i materialet och vi får långsam torkning och tjocka, markerade limfogar. Det verkar som om vi också limmar samman cellerna i cellplastens yta. Vi har provat att spruta (spraya) på limmet. Då uppstår inte dessa problem, istället får vi andra: Limmet hamnar på ställen vi inte vill ha det. Dessutom tycker vi oss få en sämre arbetsmiljö. Kan man göra på något annat sätt?
Ett sätt kan vara att använda sig av "indirekt limspridning". Metoden innebär att man sprider lim på ett icke sugande, plant underlag (t ex en glasskiva). Limspridningen kan ske med en korthårig roller. I det lim, som appliceras i lämplig mängd på skivan, doppas sedan cellplasten och "plockar" därmed upp lim från skivan, utan att bli mättad med lim. Numera försöker man komma bort från användning av lösningsmedel och lösningsmedelshaltiga lim. Det finns som har vatten istället för lösningsmedel. Några av dessa får efter torkning en tejpliknande karaktär. Kanske ett sådant lim kan användas istället. Limytan håller sig normalt öppen längre än för lim med lösningsmedel.
