På Proton Finishing i Forsheda märks naturligtvis industriproduktionens kris. – Vi kände snabbt av nedgången, säger Peter Bergström som är platschef i Forsheda. Ytbehandlingen ligger ofta längst ned i produktionskedjan, och våra kunder levererar helt enkelt till oss när de har behov. Det gör att det kan vara svårt att planera eftersom vi oftast arbetar med det som kommer in genom portarna på morgonen. Men vissa produkter går fortfarande bra. När Verkstäderna besöker Proton håller man just på att förbereda sommarens däck och balkongbyggen med att behandla trallskruv, en klassisk volymprodukt för ytbehandling. – Vi samarbetar med flera fästelementleverantörer, säger Peter Bergström. Någon av dem väljer zinkflakes, och någon väljer traditionell förzinkning. Samtidigt med nedgången märker Proton alltså stabil och till och med ökande efterfrågan på ytbehandling med zinkflakes. Metoden har funnits ett tiotal år, men har kanske tidigare setts som ett exklusivare alternativ till traditionell förzinkning eftersom metoden är något dyrare. – Jag tror det finns flera förklaringar till det ökade intresset, säger Peter Bergström. Metodens stora fördel är att materialet inte får någon vätesprödhet. Det gör att metoden är mycket attraktiv för säkerhetsdetaljer i fordon och andra produkter med höga kvalitetskrav. Där märker vi att svenska företag plockar hem tillverkning med högre förädlingsvärde till Sverige under lågkonjunkturen. En annan faktor är att kunderna ställer högre krav. Man tillverkar för extrema förhållanden, till exempel för vindkraftverk som placeras i havsbandet. Bara i Sverige ställer saltvattenstänk höga krav på korrosionsbeständighet. Idag står liknande anläggningar kanske också utanför Brasiliens kust. Det varma klimatet och saltvattnet ger då en miljö som är så extrem att man i Sverige återskapar den i testutrustning för accelererade rosttester. – Att lägga på zinkflakes är en helt annorlunda process jämfört med traditionell elektrolys, berättar Johan Engman som är linjeledare på spinnavdelningen. Här finns inga elektrolytbad eller fixturer för nedsänkning. För att rengöra komponenterna används både tvätt och blästring som ger en yta som gör att beläggningen kan fästa. Zink appliceras genom att komponenterna läggs i nätkorgar som doppas i behållare med en specialfärg innehållande zinkpartiklar. Komponenterna spinns, alltså centrifugeras, därefter för att färgen ska fördelas jämt och överskottet rinna av – därav namnet spinnavdelningen. Sedan skickas komponenterna genom ugnen för att härda beläggningen. Processen upprepas oftast två till fyra gånger, vilket innebär ett lager på ungefär 8–15 my. I ugnen härdas skiktet mellan 200 och 250 grader lite beroende på vilken typ av beläggning som läggs på. Den relativt låga härdningstemperaturen gör att processen kan användas även på material med lägre smältpunkt. Zinkflakes har också vissa miljöfördelar. – Ytbehandlingsbranschen har varit under lupp en längre tid, säger Peter Bergström. Man har ifrågasatt miljöpåverkan, och användningen av vissa tungmetaller. Med zinkflakes handlar det inte om några elektrolytiska bad, och energiförbrukningen är lägre. Samtidigt används lösningsmedel i den färg som används för att fördela och fästa zinken. På Proton sugs dessa ångor upp och förbränns för att värma den ugn som används för att härda och torka under processen. Produktionslinan på Proton Finishing kan belägga små och mellanstora detaljer. Då större detaljer börjar bli aktuella håller man också på att utveckla teknik för detta. Det handlar främst om teknik för att lyfta och transportera komponenterna under processen. Hela linan kan skötas av en man och den höga automationsgraden ger också en bättre arbetsmiljö. Manuell upphängning och avplockning undviks vilket ger bättre ergonomi. Dock kan man ibland behöva separera komponenter manuellt som fastnat i varandra under centrifugeringen. Proton i Forsheda arbetar med teknisk ytbehandling, alltså metoder som väljs baserat på sina egenskaper, inte sitt utseende. Vanligast är att man ytbehandlar för att korrosionsskydd, men det kan också handla om att ge materialet rätt friktionsegenskaper. Peter Bergström tycker att kunskapen om ytbehandling sällan är tillräcklig. – Eftersom ytbehandling är en legotjänst som utförs i slutet av värdekedjan blir valet av metod ofta inte optimalt. Man gör som man alltid gjort istället för att inventera möjligheterna tidigt i utvecklingsprocessen. Därför kan det ta tid för en ny teknik att slå igenom. – Bästa sättet för oss att visa vilka möjligheter som finns är att försöka nå fram till aktörer som Scania och Volvo. Vi anordnar utbildningar och informerar. Når vi fram så kan de stora företagen ta med nya och alternativa metoder bland de standarder de godkänner från underleverantörer. Då kan de också väljas av konstruktörerna på ett tidigare stadium.