På alla datablad och produkter som kommer ut på marknaden under det "gröna" året har resurser lagts ner på marknadsföringen av produktens "gröna" fördelar. Hänsyn ska tas till de element som finns i respektive ände av produktens livscykel som till exempel om farliga ämnen har använts vid tillverkningen av komponenterna eller kan om det avyttras och återvinnas på ett ansvarsfullt sätt. RoHS-direktivet (Restriction of Hazardous Substances) (2002/95/EC) trädde i kraft inom EU i mitten av 2006. Direktivet, som ska gälla som lag i samtliga stater i EU, begränsar användningen av sex "farliga" material i elektronisk och elektrisk utrustning. I direktivet specificeras maxhalterna av bly, kvicksilver, kadmium och tre andra ämnen som tillåts i någon individuell komponent i en produkt. Men i praktiken, på grund av potentiella hållbarhetsaspekter, har nätverksbranschen (servrar, lagring och lagringssystem, nätverksinfrastrukturutrustning för; brytare, signalering och sändning samt nätverksadministration för telekommunikation) tillstånd att ignorera blybegränsningarna för att kunna fortsätta använda blybaserad lödning. EU-direktivet kräver heller ingen produktdeklaration som visar om produkten uppfyller antingen RoHS 5 eller 6. Men de flesta tillverkarna har sina egna deklarationer, antingen i marknadsföringen eller som visuellt hjälpmedel vid inventering. Den kinesiska regeringens direktiv gällande kontroll av miljöförstöring på grund av elektroniska komponenter (Management Methods for Controlling Pollution by Electronic Information Products: Ministry of Information Industry Order #39) trädde i kraft den 1 mars 2007. Direktivet, som togs fram oberoende av EU:s RoHS-direktiv, reglerar samma sex ämnen som EU och har angivit samma sex maxhalter. Det som gör Kinas RoHS-direktiv mer effektivt än EU-versionen är att det i Kina är obligatoriskt att produkterna måste deklareras. Om en produkt inte innehåller något av de sex giftiga ämnena i högre halt än de tillåtna måste den märkas med en speciell symbol. Till skillnad mot EU:s RoHS kräver Kinas RoHS också att allt förpackningsmaterial märks och är återvinningsbart. EU kräver ingen produktdeklaration, medan Kina gör det. EU redovisar ingen förväntad livslängd för produkten, men det gör Kina. EU kräver inte förpackningsmaterial som är återvinningsbart och deklarerat, men Kina kräver det.