De limproducerande företagen består till stor del av kemister (och säljare). Det verkar inte som om det alltid förefaller naturligt att presentera data om det färdiga, stelnade limmet. Det absolut vanligaste sättet att prova lim är att limma ihop två 1,5 mm tjocka aluminiumplåtar och därefter belasta dessa. Detta prov kan anges med något av de namn som nämns i frågan. För att verkligen vara säker på hur provet är utfört bör det ha en beteckning. Annual Book of ASTM Standards innehåller cirka 800 provmetoder med anknytning till lim. Ett stort antal av dessa är utformade för att bestämma limmets slutegenskaper. Mångfalden av provningsmetoder till trots, är det absolut vanligaste sättet att redovisa limmens egenskaper användandet av den enkla överlappsfogen enligt ASTM D 1002 - 94. Den motsvaras av DIN 53283 eller ISO 4587. Ibland omnämns provningsmetoden som "LSS" (Lap Shear Strength). Ibland finner man datablad där limmets hållfasthet redovisas utan angivande av provningsmetod. Man kan då med tämligen stor sannolikhet utgå från att det är den ovanstående provningsmetoden som har använts. Provningsmetoden är företrädesvis avsedd för att jämföra lim och förbehandlingar. Provningsmetoden är inte lämplig som underlag för att bestämma tillåten belastning i limfogar, som på något sätt avviker från provet. Provapparaturen skall vara dimensionerad, så att brottet sker mellan 15 till 85% dess lastkapacitet. Belastningsökningen skall vara 8 till 10 N/mm2/minut eller skall rörelsen som åstadkommer belastningen vara (cirka) 1,3 mm/minut. Den rekommenderade överlappslängden vid provning, vid provning mot metall, är 12,7 mm. Överlappslängden kan varieras om nödvändigt. Vid provning mot aluminium skall legering 2024, tillstånd T3 användas. Brotthållfastheten redovisas i N/mm2 (eller i pounds/sqare inch). Fogtjockleken föreskrivs inte. Belastningshastigheten, 1,3 mm/minut, registrerar dåligt limmets eventuella krypbenägenhet. Sjunker redovisat hållfasthetsvärde markant med ökad temperatur, kan man utgå från att limmet har dålig eller måttlig kryphållfasthet. Hållfastheten, som redovisas i databladet, relaterar endast till detta prov och det limmade materialet - vanligen aluminium. Vid provning av styva (hårda) lim ger detta prov upphov till stora belastningstoppar i fogens kanter. Ett mjukare lim kan därför ge högre hållfasthetsvärden i detta prov. Provningsmetoden specificerar inte ytbehandling. (Den borde redovisas tillsammans med hållfasthetsdata.) Provet ger ingen antydan om fogens påverkan av användningsmiljön. För några lim kan E-modul och brottförlängning finnas angivna. Mer sällsynt är att de anges för olika temperaturer. Ofta blir man tvungen att genomföra egen provning. Så kallade "hundbensprov", som ger en uppfattning om materialegenskaper, ser man sällan för lim.