Jonny och Lars-Erik känner sig priviligerade jämfört med sina kollegor i branschen eftersom de får vara med i hela produktutvecklingskedjan när forskarna behöver någon teknisk "pryl" i sitt arbete. Det handlar ofta om produkter som används i djurförsök för att forska fram nya läkemedel. Det handlar aldrig om några långa serier, utan i princip enbart om prototyper. – Det är förstås en stor fördel för forskarna att ha oss i samma hus. Det är enkelt för dem att komma och berätta om vad de skulle behöva, och vi är vana vid att tolka deras ofta otekniska specifikationer och omvandla dem till en fungerande produkt. Vi får ofta tänka "utanför lådan" och hitta lösningar som inte finns. Det är stimulerande hjärngymnastik att få vara lite uppfinnarjocke. Sen testar vi olika lösningar i cad-miljö och den som visar sig fungera bäst nc-bereder vi och tillverkar i någon av våra tre fräsmaskiner, säger Jonny. Ett typiskt sådant projekt är mushotellet. Eller fodermätare som det egentligen är som satts ihop till ett "hotell" med 12 burar. – Forskarna behövde ha exakt kontroll på när, vad och hur mycket ett försöksdjur äter under en viss tidsperiod. Vi funderade länge på hur en sådan fodermätare skulle kunna se ut och fungera, och testade många olika lösningar i cad-programmet. Till slut kom vi fram till en produkt som vid första anblicken ser ut som en espressomaskin med en plastlåda. Den består av flera rörliga delar som skall åka upp och ner så vi fick simulera rörelserna för att se att ingenting kolliderade eller kom i vägen för varandra på något annat sätt. Förr var man tvungen att bygga fysiska modeller för att testa det, men möjligheten att kunna simulera rörelserna i datorn i stället spar mycket tid och pengar, fortsätter Jonny. De datorprogram Jonny och Lars-Erik använder är Solidworks och Camworks. Beredningsprogrammet Camworks är helt integrerat i SolidWorks så man behöver inte lägga tid på att gå in och ut ur olika program när 3D-modellen skall beredas. – Integrationen mellan programmen vi använder är guld värd för oss. Vi befinner oss i samma datamiljö vare sig vi konstruerar, gör simuleringar eller nc-bereder. Jämför man det med hur vi arbetade tidigare med 2D-ritningar och var tvungna att göra fem-analyser och beredningar med externa program är det inget mindre än en revolution att arbeta integrerat som vi gör nu. Det spar förstås mycket tid, men även pengar genom att vi vet att det blir rätt från början och slipper dyrbara kassationer, säger Lars-Erik Marberg som är självlärd på sina cad/cam-program. De 3-axliga fräsmaskinerna man har tillgång till har tidigare inte kunnat utnyttjats fullt ut eftersom man bara haft 2,5-axligt CAM-program. När det var dags att uppdatera Camworks passade man därför på att köpa den 3-axliga versionen. – Det känns riktigt bra att kunna utnyttja hela kapaciteten hos fräsarna. Det gör att vi exempelvis kan fräsa i sluttande plan. Tidigare var vi tvungna att lämna bort sådana jobb, så merkostnaden det innebar med 3-axligt fräsprogram är snart intjänad, säger Lars-Erik. Materialkostnaden för en fodermätare ligger på ca 30 000:-, varav 20 000:- utgörs av två inköpta laboratorievågar som kan mäta med en noggrannhet på 1 tusendels gram. – Det första vi gör när vi packar upp våra fina vågar från Mettler Toledo är alltså att slakta dem och kasta bort det mesta. Det känns förstås lite konstigt, men det enda vi behöver är själva kärnan i vågen som vi monterar in i våra egna fodermätare. När man tar bort vågplattan från originalvågen fungerar inte vågen, utan jag var tvungen att konstruera en blytyngd som väger exakt lika mycket som vågplattan och montera in den inuti fodermätaren. När jag hade konstruerat en liten klump och angett att materialet var bly räknade cad-programmet själv ut exakt hur stor den måste vara för att väga lika mycket som den borttagna vågplattan. Sen var det enkelt att bygga en gjutform runt klumpen, fräsa fram den och gjuta, avslutar Jonny Samuelsson. Man får vara lite allt-i-allo när man konstruerar och tillverkar produkter för läkemedelsforskning. Det blir omväxling i arbetet och det är just det som gör att Jonny och Lars-Erik tycker att de har ett nästan "onödigt" trevligt jobb. – Vi är inga experter på någonting men vi kan lite om mycket, som de själva säger.