Redan vid mässans "högtidliga öppnande" berördes den här utvecklingen av Cathy L Lewis, "vice president" för 3D Systems. Hon berättade om det mer än tjugoåriga perspektiv som fanns inom företaget, för tjugo år sedan betalade de första kunderna motsvarande flera hundra tusen euro för en stereolitografiskt arbetande maskin, plus stora belopp för underhåll, förbrukningsmaterial och upplärning. "High-end"-maskinerna har fortfarande sin marknad för prototypbygge och tillverkning. Men tillkomsten av 3D-skrivare, med byggytor i storleksordningen ett A4-papper har både minskat kostnaderna och förenklat användning och skötsel och därmed snabbat på spridningen av tredimensionella modeller inom t ex konsumentvaror, smycken och dentalteknik. - Nu är vi på väg mot 3D-skrivare för hemmabruk, hävdade hon och pekade på en rad tänkbara småprodukter som skulle kunna tas fram hemma: personliga smycken eller leksaker, barnporträtt i 3D, reservdelar för hemmets behov, fodral för mp3-spelare, skoluppgifter, dockskåp eller varför inte en modell av en ny vardagsrumsinredning i 3D... Men den utvecklingen kräver insatser från leverantörernas sida beträffande förenklad användning, nya material och framför allt ännu billigare maskiner. Användarna måste börja tänka sig individanpassade produkter uppbyggda i skikt, en utmaning till utveckling för dagens "i"-generation. (vi äldre som byggt Flygande Tunnan i balsaskikt har kanske ett litet försprång här, reds anm.) - 3D-Systems säljer redan nu sin V-Flash Desktop Modeler för under 10 000 USD, och fortsätter att utveckla enklare produkter med lägre kostnader. Vad vill ni bygga? slutade Cathy L Lewis. Vid en välbesökt presskonferens visade en nyutvecklad version av en 3D skrivare SD300 Pro från Solido, med uppbackning av bl a "gurun" på området Additive Forming, Terry Wohlers. Det handlar här om en nygammal byggprincip, LOM (laminated object manufacturing) där utgångsmaterialet är en ca 0,17 mm tjock vattentålig plastfilm (pvc-folie) på rulle som skärs till skikt med bestämd geometri. Därefter limmas skikten mot varann. Därpå måste överflödig plastfilm plockas bort vilket underlättas av att limning och viss användning av ett släppmedel görs så att man kan dra bort sammanhängande flikar. Återanvändning av överskottet sker genom retur till Solido med ett förbetalt emballage. Största modellvolym är (xyz ) 160x210x135 mm och man kan använda ett nestingprogram för att köra flera jobb samtidigt och öka materialutnyttjandet. Produkterna som visades var stabila och snygga, genomskinliga och möjliga att slipa och måla. Men man kunde inte bygga ihåliga modeller, man får bygga skal och limma samman. Prissättningen på Sd 300 Pro är förstås intressant. Solido arbetar med tre paket, där skillnaden ligger i mängden byggmaterial. Ju mer plastfilm, lim etc man köper, desto billigare blir printern. I reda siffror kostar paketet 7 950 euro med 40 kg plastfilm och lim därtill, 9 950 euro med 144 kg material och 12 950 euro med 256 kg material. Solido satsar nu på tillväxt globalt med partners och nya tillverkningsenheter i Kina. Man stöder sig på prognoser från bl a Gartner Press som för år 2011 ser ett behov av 300 000 3D-printers " för kommersiellt och hemmabruk". En del av den tillväxten ska bero på att det kommer att bli mycket lättare att ladda ner 3D-modeller av seriefigurer, fordon, mode, människofigurer m m! Läs mer på www.solido3d.com . Amerikanska Stratasys informerade om namnbyte till Fortus för toppmaskinerna i sin FDM-serie, och lanserade i sin serie av Personal Printers även en förbättrad uPrint Plus maskin med åtta färger på ABS-plastpulvret och en byggvolym på 203x203x152 mm och två upplösningsnivåer, 0,254 resp 0,330 mm. Stödmaterial kan väljas för antingen mindre förbrukning eller för att lösas upp snabbare. Trots förbättringarna ska ändå priset fortsatt vara under 20 000 USD. Föregångaren uPrint har levererats i 1 000 stycken redan 10 månader efter introduktionen i början av 2009. - Stratasys bygger nu ca 2 500 maskiner per år och har ca 11 500 i kundbasen, berättar Evald Ottosson från Protech. Större bredd på marknaden och kvalitetssäkring var huvudnumren hos EOS. Inga nya maskiner, däremot nya metallmaterial för lasersintring: nickellegeringen IN718, som ska motsvara Inconel 718, samt aluminium AlSi10Mg som nu även kan tillverkas i EOS Eosint M 270-system. I den konventionella tillverkningen seghärdas och åldras detta material, vid lasersintring fås seghärdningen "på köpet" och det på mycket kortare ledtid totalt. För en tillverkningsprocess som lasersintring är det mycket viktigt att egenskaperna hos skapade produkter kan garanteras. Det vill EOS lösa genom att etablera standardiserade parametersättningar, Part Property Profiles, som ska hjälpa användare av EOS utrustning att alltid nå rätt kvalitet. Man har börjat på plastsidan, och med start i år ska man öppna ett Material Data Centre som nås via hemsidan www.eos.info . Den tredje viktiga nyheten hos EOS var att företaget med en partner startat en verksamhet i Storbritannien för "high-precision surface finishing". Inget om processen, men ytbehandling är tydligen målet. Gäller det laserpolering eller strukturering av formytor? Eller något annat? Många frågetecken men ännu inga svar! Vid årets Euromold visade vd Magnus René en ny version av Arcams elektronstrålkanoner. Nya Arcam A1 ersätter företagets äldre S12-system och hade fått flera viktiga förbättringar inbyggda: - Vi har funnit att styrbarheten hos vår elektronstråle och dess höga effekt kan utnyttjas för att dela upp strålen och arbeta på flera punkter skenbart samtidigt. Denna "Multi Beam-teknik" ger produkterna jämnare ytor och samtidigt en ökad bygghastighet. Vi går från 50 till 25 μm i Ra-värde, samtidigt som produktiviteten ökas, förklarar Magnus René. Arcam hade dessutom en viktig försäljning att berätta om: Avio i italienska Torino hade just innan mässan avslutat en tvåårig utvärderingsperiod med att köpa fyra av Arcams EBM-system för tillverkning av detaljer i titanaluminid (TiAl). Sådana ingår i flygmotorer och förenar låg vikt med utmärkta mekaniska egenskaper vid höga temperaturer. Något som är viktigt vid utveckling av energieffektiva nya flygmotorer. I en överenskommelse om framtida samarbete har också Arcam utsett Avio som ett Center of Excellence för TiAl/EBM-teknik. En liten revolution för tandtekniker och juvelerare. Så kan man beskriva den lilla SLM 50-maskinen som tyska Realizer GmbH tog med för världspremiären på Euromold. Med formatet 80x80x50 cm passar den fint på skrivbordet. Ge den bara några 3D cadfiler och en dosa metallpulver av önskad sort så kan den tillverka en bricka tandstommar klara att keramikbeläggas, eller mycket annat. Arbetssättet (SLM) är att smälta samman tunna skikt med laser. Största detaljerna som kan byggas har diam 70 mm och höjden 40 mm. SLM 50 har försetts med mikroskop för följning av arbetet och för utbildning. Som tillbehör finns även en liten laser med svetseffekt. Punktsvetsa eller lägg fogar i miniformat. Realizer bygger även två större versioner och pekar på att man redan 1999 byggde världens första SLM-maskin för metalliska material. På Euromold visade danska Strecon (www.strecon.com) en metod och utrustning för polering, eller snarast en hening av rotationssymmetriska detaljer. Den kallades RAP-200 och kan enklast beskrivas som en svarv där arbetsstycket sätts i chucken. Med ett momentreglerande hållardon trycks heningsverktyget mot den roterande ytan. En sexaxlig robot förflyttar hållardonet så att verktyget ligger på rätt sätt mot de ytor som ska henas. Med den här utrustningen blir det enkelt att ge ytor med olika krav på ytjämnhet rätt behandling. Som exempel nämner man att RAP-processen polerar ytor till Ra-värden på 0,15 till 0,02 μm, eller Rz =1,5 till 0,3 μm, beroende på krav. Geometrier är cylindrar, radier och koner upp till 45°. Yttre dimensioner kan gå upp till 300 mm diam och 200 mm längd, eller långa smala hål såsom 8 mm diam och längd 150 mm. Material som henas är upp till verktygsstål och hårdmetall.