Förr påstods det att epoxi stod för 90 % av yrkesallergier som var att hänföra till plaster. Trots att det inte används mindre epoxi numera blir antalet epoxiallergier färre. Har då epoxikomponenterna blivit mindre farliga? Nej, man har blivit medveten om riskerna och hanterar limmen försiktigare. (Den största användningen av epoxi är inte som lim utan för ingjutning, injicering och för laminering.) Den vanligaste epoxibasen är diglycidyleter av Bisfenol A (BPA), som tillverkas genom kondensation av epiklorhydrin (ECH) och difenylopropan (DDP). Även andra epoxibaser förekommer. Omodifierade, flytande epoxihartser som är baserade på Bisfenol A och Bisfenol F, med en medelmolekylvikt < 700, betraktas som svagt till måttligt irriterande för hud, ögon och slemhinnor. "Irritations-faktorn ökar på grund av deras klibbighet", vilket antas leda till förlängd hudkontakt. Riskerna ökar med minskad viskositet. Epoxikomponenter med hög flyktighet (avdunstning) kan verka irriterande på hud, ögon och andningsorgan. För omodifierade, fasta epoxihartser - med medelelmolekylvikt >700 - anses risken för hudirritation vara liten. Man bör dock vara försiktig med epoxidamm. Epoxihartser av typ Bisfenol A och Bisfenol F anses inte cancerogena eller reproduktionstoxiska. Dessa har toxikologiska egenskaper som Bisfenol A och Bisfenol F. Vissa blandningar av cykloalifatiska hartser och Bisfenol A och Bisfenol F kan dock ge effekter som kan resultera i möjlig hudcancogenitet. Epoxibasen kan tvärbindas med olika härdare. Alifatiska och cykloalifatiska aminer, som t ex isoforondiamin (IPD), dietylentriamin (DETA) trietylentetramin (TETA) är starka baser med låg molekylvikt. De är starkt irriterande och frätande ämnen, vilka i outspädd form kan orsaka svåra väv-nadsskador på hud, ögon och slem-hinnor. Därtill kommer att några är hudsensibiliserande och några kan orsaka sensi-bilisering genom inandning. Risken ökar med flyktighet hos komponenten och vid uppvärmning. Aromatiska aminer, t ex metylendianilin (MDA) är mindre frätande, irriterande och sensibiliserande än de alifatiska och cykloalifatiska aminerna. Inom denna grupp finns dock några som identifierats som cancerogena i djur. Vid förtäring kan de ge skada på invärtes organ - särskilt på levern. De kan också minska blodets förmåga att transportera syre, beroende på bildning av metahemoglobin. Polyamidoaminer har svagt irriterande effekt på hud och slemhinnor - jämfört med de alifatiska och cykloalifatiska aminhärdarna. De är de minst kritiska materialen inom härdargruppen. Det bör dock noteras att några produkter kan innehålla restkvantiteter av icke-reagerade alifatiska aminer, till exempel dietylentriamin (DETA)… De flesta anhydridhärdare är starkt ögon-, hud- och andningsirriterande. Några av dem kan orsaka brännskador. Många anhydrider är hudsensibiliserande och några är också sensibiliserande vid inandning, - t ex trimellitsyreanhydrid. Tillsatsmaterial Det finns ett stort antal material som kan tillsättas epoxi. Innebär dessa någon känd eller misstänkt skadlig produkt måste detta framgå av Varuinformations-bladet. Lösningsmedel Lösningsmedel i och i kombination med epoxiprodukter kan resultera i att huden lättare skadas och att epoxiprodukterna lättare och snabbare kommer i kroppen. Hudkontakt ska absolut undvikas. Reaktiva lösningsmedel Epoxihartser som är modifierade med reaktiva lösningsmedel (för att få lägre viskositet) kan vara måttligt till starkt sensibiliserande. Fyllmedel Inandning av damm anses utgöra en stor hälsorisk. Bearbetning av glasfiber i kombination med epoxiharts och härdare kan utgöra en allvarlig hälsofara. Glasfiber irriterar hud, ögon och slemhinnor. De kan orsaka skador på huden som kan förvärra den irriterande effekten av harts och härdare. Slutorden blir: Man ska studera varuinformationsbladet, så att man vet vilka komponenter limmet innehåller. (Man kan sedan gå in på www.kemi.se och botanisera vidare i Klassificeringsdatabasen.) Man ska vara medveten om riskerna och hantera limmen därefter. All hudkontakt med epoxi ska undvikas.