Har ni några radikala hypoteser ni vill pröva? Den frågan skickade Vinnova ut för ett år sedan till forskare inom tillverkningsteknik. På Swerea IVF i Mölndal satte man sig ned för att brainstorma, och kom upp med fyra sådana idéer. En av dem löd: går det att sticka en motorhuv? Forskare Åsa Lundevall är med och driver projektet: – Vi spånade inom plåtformning, och kom på den här idén: att sticka till exempel en motorhuv eller en kylskåpsdörr. Fördelarna med metoden är att man slipper plåtformningsverktyg och reducerar mängden spill. Tekniken har potential att skapa lätta produkter, och kanske kan leda till en ny sorts design. Swerea IVF kontaktade Textilhögskolan i Borås, och projektet fick sedan tummen upp och finansiering av Vinnova. Under 2010 har gruppen utvecklat metalltextiler i rostfritt stål för fem olika komponenter, "skalprodukter", vars utgångspunkt från Swerea IVF:s sida var att de skulle klara av att bära viss last utan stöd. – Det finns en viss elasticitet i textilen, speciellt eftersom vi har stött på begränsningar i hur grov tråden kan vara på grund av vad stickmaskinen kan klara av. Men den elasticiteten går att låsa genom efterbehandlingar. Fyra stycken olika efterbehandlingar har testats: lackering, laminering, ingjutning (komposit) och formsprutning. – Vårt mål är att tillverka några riktiga detaljer som ska fungera som demonstratorer. Lack ger till exempel både färg och låsning av strukturen. Vi har också testat att sticka in plastfibrer. När sedan textilen värms smälter plasten och vi får en kombinerad struktur med plast och stickad metall, säger Åsa Lundevall. – Vad gäller kompositen så har vi gjutit in metalltrikå i epoxi. Flera företag, bland annat från verkstadsindustrin, har hört av sig och visar intresse för projektet. Åsa Lundevall tror på många användningsområden för metoden. – Men vi är i ett tidigt skede och letar fortfarande nya. Extra lämpad är den för småskaliga serier eftersom stickningen gör att man kan anpassa formen från detalj till detalj. En annan fördel som hon nämner är estetiken. Metalltextilen blir snygg, enkelt beskrivet. Men någon motorhuv verkar det inte bli. Inte denna gång. En huv, en stolsits och en kylskåpsdörr kräver grövre dimensioner på ståltråden. – Vi tittar på luckor i olika former. Luckor, lådor och ett lättviktslaminat. Eventuellt en sorts lampstruktur och stickade rör kan också bli aktuellt. Några av dessa blir sedan våra demonstratorer, alltså de färdiga prototyper som vi ska visa upp när projektet avslutas. Vid tillverkning av en låda blir det skarpa hörn – hur löser ni det? – Vi har testat tejper, vi har testat att löda, och vi har testat att limma. Ytterligare en idé som vi har prövat är de plastfibrer som jag nämnde tidigare, som smälter när produkten värms upp. En metod som både fogar och ger bidrag till en stabil struktur. En lucka kräver till exempel gångjärn - hur ska de sammanfogas till textilen? – Det är lite tidigt att säga redan nu. Vi är i ett tidigt skede av utvecklingen och har en idé om hur vi löser det men det blir en fråga som vi får utvärdera under arbetet med demonstratorerna. Men rent generellt, hur ser ni på sammanfogning av dessa metalltextiler? – I princip tror jag alla metoder skulle kunna gå. Tejp har en liten fördel mot lim eftersom vi då vet att vi har rätt mängd på rätt plats. Limmet har