Snabba eller långsamma epoxilim
En läsare frågar: Vi tillverkar specialarmatur och använder nu ett långsamhärdande epoxilim för att limma fast reflektorer av tunn aluminiumplåt i ett lamphus, som består av gjuten aluminium. Härdningen sker i rumstemperatur. Vi skulle kunna korta ner produktionstiden betydligt, om vi gick över till ett snabbhärdande epoxilim istället. Kan vi göra det utan att dra på oss några nackdelar, som vi kanske inte tänker på?
Klarar man hanteringsmässigt av att använda ett snabbhärdande lim bör man inte direkt avfärda möjligheten. Det är dock några saker man bör tänka på...
Givetvis måste man se till att det nya, snabbare limmet har ungefär samma hållfasthetsdata, som det som användes nu. Det är likaså viktigt att konstatera, att användningstemperaturen, för den färdiga limfogen inte medför några försämringar. Armaturer kan ju ibland bli ganska varma.
Sedan är det ett par saker till, som kan inverka på slutresultatet. En "vanlig" 2-komponent epoxi kan ha en blandningsviskositet på 10 000 mPas eller mer. Det är på mikronivå en ganska trögflytande massa. Det betyder, att det tar tid, innan det har hunnit byta plats med luften i ytans profil. Snabbstelnande lim kommer troligen att få en sämre kontakt med underliggande metall, - förutsatt att limmen har liknande viskositet. På rent glas, som har stor fri ytenergi, tar det cirka 15 minuter tills jämvikt uppstår ("dragkampen mellan limmet, som helst vill vara en droppe, och ytan som vill sträcka ut det"). Detta är uppmätt vid temperaturen 25 grader C. På aluminium, som har lägre fri ytenergi, tar det längre tid. Vid lägre temperatur tar det också längre tid, för då ökar limmets viskositet.
Vatten i fogen
Ytterligare en sak som kan få betydelse är limmets pH-värde. Eftersom det aldrig går att uppnå total utfyllnad av profildjupet i ytan, så kommer där att finnas utrymme för vatten. Detta blir speciellt viktigt om lampan ska användas utomhus. Invandrat vatten kommer så småningom att bilda en elektrolyt tillsammans med delar av limmet. Bildas en basisk elektrolyt, så är det troligt att detta kommer att påverka limfogens livslängd. Aluminiumytan under limfogen kan komma att korrodera fortare.
Det förefaller ytterst riskabelt att byta lim, utan att först ha genomfört provning av detta, speciellt om limfogarna kommer att utsättas för fuktig miljö.
En tättslutande burk med vatten på botten (och provet ovanför vattenytan) ger cirka 100% relativ luftfuktighet. Höjer man temperaturen till 50-60 grader C, så brukar man relativt snart upptäcka eventuella försämringar av hållfastheten.
Utan att ha genomfört några provningar på den aktuella produkten, och utan att ha hela bilden klar, så förefaller det säkrare att värmehärda det nuvarande limmet, för att få ner härdningstiden, istället för att byta till ett snabbare lim. Värmehärdning kommer dessutom att göra det nuvarande limmet beständigare. Kontakten mellan lim och aluminium bättre eftersom värmehärdning sänker limmets viskositet och förbättrar vätningen. (Man måste då givetvis tänka på att limmet inte får bli så lågvisköst att det rinner ur fogen under härdningen.)
