Har det blivit farligare att limma?
Fråga: En läsare skriver att det av och till kommer det artiklar i dagspressen om farliga kemikalier och lim. Har limmen blivit farligare än förr?
Åke Dolk svarar:
Det är - enligt min uppfattning - inte limmen som blivit farligare, möjligen har de blivit fler, men därför inte nödvändigtvis farligare. Det är troligen kunskapen om eventuella risker som har ökat.
Det fanns en tid då det mest var epoxilimmen som betraktades som allergiframkallande.
Inom gruppen härdplaster påstods epoxi stå för cirka 90 % av allergifallen. Då var det hudkontakt man var mest rädd för.
Polyuretanlim av 2-komponenttyp kom att ersätta epoxilimmen, bl a av arbetsmiljöskäl. Länge trodde man sedan att det endast var via luften man kunde bli allergisk mot polyuretanlim. Nu misstänker man också att hudkontakt med isocyanathaltiga lim kan orsaka allergier.
Länge betraktades cyanoakrylatlim som relativt harmlösa. Det gör man inte längre.
Vattendispergerade lim kom att ersätta lösningsmedelslimmen. Då trodde man sig vara på den säkra sidan, tills man upptäckte att även dessa kunde framkalla hudallergier.
Arbete med silikonlim regleras inte av AFS 2005:18, Härdplaster. Ändå är det känt att vissa metallorganiska föreningar, som används för att härda kondensationshärdande silikon, innebär en arbetsmiljörisk. De 1-kompont silikonlim som avspaltar oxim har i några sammanhang nämnts som misstänkt cancerogena.
”Kunskaper är ingen börda”, säger man. Möjligen var det bekvämare förr, när man inte kände till riskerna (eller hade möjlighet att blunda för dem). För dem som arbetar i produktionen kan det ändå inte ha varit en fördel.
Limmen har knappast blivit farligare, men man känner till mer om riskerna.
Med nuvarande kunskap har man uppenbarligen två saker att välja på: Att sluta limma eller att eliminera riskerna. Givetvis är det lättare att skydda sig för en fara när man känner till den.
Av Åke Dolk
