Valet mellan kitting och kontinuerlig försörjning
För läsare som till äventyrs missade den första artikeln (nr 2, 2012) kan nämnas att avhandlingen bygger på empiriska studier genomförda bland svenska fordonstillverkare: Scania, AB Volvo, Volvo Car Corporation och Saab Automobile. Vidare kan sägas att kitting och kontinuerlig försörjning är två principer för att organisera försörjningen av material inom en monteringsfabrik. När kontinuerlig försörjning används presenteras vid varje monteringsstation samtliga artikelnummer som ska monteras vid den stationen, oavsett produkt. Eftersom fordonsindustrin (liksom många andra industrier) generellt karaktäriseras av att ett stort antal olika produktmodeller och -varianter monteras efter varandra i en blandad sekvens kan användandet av denna princip leda till att ett mycket stort antal artikelnummer behöver presenteras vid varje monteringsstation. Användandet av kitting innebär istället att försorterade ”kit” eller satser, med komponenter till en specifik produkt, levereras till monteringsstationerna. På detta sätt kan antalet artikelnummer som presenteras vid varje monteringsstation vid varje given tidpunkt minskas avsevärt jämfört med om kontinuerlig försörjning används.
För- och nackdelar med respektive princip
Det finns ett stort antal för- och nackdelar förknippade både med kitting och kontinuerlig försörjning, vilket ofta gör det svårt att avgöra vilken princip som är mest lämplig att använda. Bland de mest framträdande prestationsområden som kan påverkas av huruvida kitting eller kontinuerlig försörjning används finns mantid, produktkvalitet, ytbehov samt flexibilitet.
En av de mest uppenbara skillnaderna mellan kitting och kontinuerlig försörjning är att kitting medför mer yteffektiv materialpresentation vid monteringsstationerna, då inte alla artikelnummer behöver presenteras samtidigt. Relaterat till detta ger kitting ofta även möjlighet att presentera komponenterna i bättre position i förhållande till produkten, vilket kan ge minskad mantidsförbrukning i monteringen, då montörerna behöver lägga mindre tid på att hämta komponenter och istället kan fokusera på själva monteringen. Å andra sidan kräver kitting generellt både mer yta och mer mantid i materialförsörjningen än vad kontinuerlig försörjning gör, då kitten ju måste förberedas innan de levereras till monteringsstationerna. Även om den totala mantidsförbrukningen kan variera avsevärt beroende på en mängd designvariabler i materialförsörjning och -presentation tycks det som om den totala mantidsförbrukningen (sammantaget i både montering och materialförsörjning) i de flesta fall ökar då kitting används, jämfört med kontinuerlig försörjning. Vad gäller ytan kan det vara värt att notera att det ofta är om plats vid monteringsstationerna, vilket då kan göra ytan här väsentligt mer värdefull än övrig fabriksyta.
Flexibilitet är ett ytterligare prestationsområde som är, åtminstone delvis, relaterat till yta. Vid kontinuerlig försörjning kan ytbrist vid monteringsstationerna vara en begränsande faktor för hur många produkt- och komponentvarianter som kan hanteras, samt för vilka produktionsvolymer som kan hanteras. I dessa avseenden kan kitting således bidra till en högre flexibilitet, då ytan vid monteringsstationerna inte utgör en begränsning på samma sätt som vid kontinuerlig försörjning. En nackdel med kitting är dock att plockarbetet då kitten plockas samman är beroende av pålitlig information kring vilken sekvens de olika produktmodellerna och -varianterna ska monteras i. När kitting används kan flexibiliteten att ändra monteringssekvens därför begränsas.
Ofta framhävs att kitting kan stödja en hög produktkvalitet, eftersom montörerna inte behöver fundera över vilka komponenter som ska monteras på varje produkt och därmed inte riskerar att välja fel. Även om detta i grunden är riktigt är det också viktigt att komma ihåg att valet av vilka komponenter som ska monteras inte försvinner, utan endast flyttas till den person som plockar samman kittet. Det är därför långt ifrån säkert att produktkvaliteten är bättre vid kitting än vid kontinuerlig försörjning. Hur hög kvaliteten blir beror i stor utsträckning på hur plockarbetet är utformat samt på vilka informationsstöd som används. Stöd i form av s.k. pick-to-light- eller pick-to-voice-system kan ofta underlätta plockarbetet avsevärt, men det finns även andra designvariabler att beakta här.
Valet mellan kitting och kontinuerlig försörjning
Eftersom det finns både för- och nackdelar med både kitting och kontinuerlig försörjning är det ofta svårt att välja vilken princip som ska användas. Det är naturligtvis möjligt att kombinera de två principerna och försörja en del komponenter genom kitting och andra genom kontinuerlig försörjning, men då uppstår frågan vilka komponenter som ska försörjas med vilken princip. Vilket som är det ”rätta” svaret på frågan om kitting eller kontinuerlig försörjning bör användas är i hög grad situationsberoende. Valet mellan kitting och kontinuerlig försörjning bör göras systematiskt och ta hänsyn aspekter såsom produktionstakt, variantflora, tillgänglig yta och komponentkaraktäristik. Figuren nedan ger en överblick över hur en valprocess kan se ut.
Föreslagen process för val mellan kitting och kontinuerlig försörjning
Ett första steg bör vara att analysera det existerande systemet, både i fråga om montering och materialförsörjning, så att förutsättningarna klarläggs. Ifall valet mellan kitting och kontinuerlig försörjning görs för en fabrik som ännu inte är byggd finns det med största säkerhet ändå ett flertal förutsättningar att ta fasta på, såsom produkt- och komponentkaraktäristik och planerade produktionsvolymer.
Det är sedan viktigt att definiera mål för hur systemet ska prestera. Dessa mål kan uttryckas i termer av vilka prestationsområden som ska prioriteras, vilket kan bero på strategiska avvägningar, men också är starkt relaterat till analysen av det existerande systemet. Beroende på vilka förutsättningarna är, finns det troligen skäl att prioritera en del prestationsområden högre än andra.
Med hänsyn tagen till det existerande systemet och till de prestationsområden som prioriteras bör en preliminär konfiguration av materialförsörjningssystemet skapas på ett konceptuellt plan, där materialförsörjningsprinciperna är en central del och bör vara en av utgångspunkterna. Exempelvis är det troligen lämpligt att använda kitting, åtminstone i någon utsträckning, om analysen av det existerande systemet visar att det är ont om tillgänglig yta vid monteringsstationerna. På motsvarande sätt kan det istället vara lämpligt att använda kontinuerlig försörjning om det finns tillräckligt med yta vid monteringsstationerna, men ytan i resten av fabriken är begränsad, vilket då kan göra det svårt att finna plats att förbereda kit. Utgående från en grov idé om vilken materialförsörjningsprincip som ska användas, eller om vilka komponenter som ska försörjas med vilken princip, kan sedan en preliminär konfiguration av hela materialförsörjningssystemet skapas, där förrådsplatser, enhetslaster, materialhanteringsutrustning osv. är definierade.
Innan den preliminära, konceptuella konfigurationen av materialförsörjningssystemet omsätts i praktisk implementering bör den granskas, utvärderas och justeras i ett flertal omgångar, där detaljeringsnivån gradvis ökar.
---
Faktaruta:
Robin Hanson disputerade i mars 2012 vid Chalmers Tekniska Högskola, med avhandlingen ”In-plant materials supply: Supporting the choice between kitting and continuous supply”. Han arbetar idag huvudsakligen som managementkonsult på Capacent, men innehar även en deltidstjänst som forskare vid Chalmers. Vid frågor kring artikelns innehåll eller kring andra aspekter av fabriksintern materialförsörjning, skicka gärna ett e-postmeddelande till: robin.hanson@capacent.se
Text Robin Hanson