Reparation av plastdetaljer för bilar
Allt fler delar i en bil består numera av plast - både utvändigt och utvändigt. Stora delar av fronten till moderna personbilar består av plastdetaljer. Kan man limma dessa detaljer om de går sönder?
Allt fler delar i en bil består numera av plast - både utvändigt och utvändigt. Stora delar av fronten till moderna personbilar består av plastdetaljer. Fronter, spoilers och underkant på dörrarna kan vara av plast. Avsikten med införandet av plaster är i första hand två: Att spara vikt och att minska korrosion. Även dessa plastdetaljer kan givetvis gå sönder. Reservdelar till bilar är sällan billiga. Kan man limma dessa detaljer om de går sönder?
Åke Dolk svarar:
Försäkringsbolagen försöker att få ner reparationskostnaderna genom att reparera istället för att byta ut. Det finns i dag många bilverkstäder som arbetar med detta. Som regel är det lackavdelningarna som utför limningsarbetet. De använder sig bl a av snabbhärdande 2-komponent polyuretan- och akrylatlim för polyolefiner.
Limtillverkare som 3M och Teroson (Henkel/Loctite) har utvecklat lim och metoder för ändamålet.
Rent generellt är det inte konstigare att limma en del till en bil, än det är att limma något annat. Det som möjligen skiljer är att utseendet får en jämförelsevis stor betydelse när man reparerar en bijdetalj. Oftast är det också så att plastdetaljer till bilar är relativt tunnväggiga. Får man en spricka i en sådan detalj blir det en ganska tunn fog man behöver limma. Sådana fogar blir sällan särskilt hållfasta, utan en förstärkning på baksidan.
För all limning gäller att limmet måste väta materialet som ska limmas. Många detaljer för t ex "stötfångare" och spoilers är tillverkade i polypropylen (PP). De har förhållandevis låg ytspänning och är därför svåra att väta med många lim. (Det finns akryllim som fungerar på PP och PE.) Som regel måste man höja materialets ytspänning för att andra lim ska väta.
Ett sätt att öka ytspänningen på PP och PE är att flambehandla ytan. Detta sker med en oxiderande låga (blå). Man "blåser på" ytan så att den blir "blankare". Reaktioner sker då med luften och ytspänningen ökar. Man måste vara snabb och inte värma för länge så att plasten deformeras eller smälter.
En annan metod är att använda "tvångsvätning". Metoden innebär att man slipar in limmet i ytan på materialet. Det är en ganska kladdig metod. Man behöver skyddshandskar och ett grovt slipmaterial. Det är nödvändigt att bearbeta (slipa) materialet i närvaro av lim, annars ger det ingen effekt. Man måste alltså slipa igenom limmet. När detta är avklarat lägger man på mer lim och limmar vidare.
Därefter gäller det att ordna till finishen. Det innebär vanligtvis slipning. I de allra flesta sammanhang sker sedan också en lackering.
(Säkrast är kanske ändå att utgå från de reparationssatser som finns...)
