Ger råd om 3D-printade reservdelar
Att 3D-printa reservdelar till gamla maskiner kan löna sig. Särskilt om alternativet är att skaffa en ny maskin.
Denna vecka den 20-21 november arrangerar vår systertidning Underhåll & Driftsäkerhet, U&D och Riksorganisationen Svenskt Underhåll Underhållsdagarna, på Lidingö i Stockholm. Här är en intervju med en av talarna Sten Farre, från statliga forskningsinstitutet RISE, ägnar sin föreläsning åt additiv tillverkning, eller 3D-printing som det också kallas.
Det är ingen lätt sak att printa komponenter rätt, menar han. Det finns väldigt stora bekymmer på vägen om man jämför med traditionella tillverkningsmetoder.
– Varje komponent har en kravspecifikation som talar om vad komponenten måste klara. Bakom varje sådan specifikation finns en standard. Då vet tillverkaren exakt hur de ska tillverka komponenten. Men om man som kund går till någon med en 3D-skrivare, för att beställa en komponent i metall, så får man ägna mycket tid åt att förklara vilka mekaniska egenskaper komponenten ska ha, för det finns knappt några standarder att hänvisa till. Då blir det upp till leverantören att testa de printade komponenterna så att de lever upp till de önskade egenskaperna.
Det är en massa parametrar som ska ställas in på skrivaren för att det ska bli rätt. Och en skrivare ska ha vissa inställningar medan en annan modell ska ha andra.
– Däri ligger problematiken med att göra 3D-printing mainstream, menar Sten Farre.
3D-printning är, enligt Sten Farre, inte tillräckligt bra än för att ersätta strukturkomponenter, som är tillverkade med smide eller gjutning. Det är väldigt mycket sprickor i 3D-printade komponenter om man inte styr processen väldigt noga.
Så hur ska man agera som kund? Ska man undvika att printa produktionskritiska komponenter?
– Om man har resurserna ska man skaffa flera olika skrivare, helst från samma leverantör, och lära sig parametrarna på dessa. Det kan ta 1-2 år att få till de rätta inställningarna.
Han ger en rad exempel på där detta arbetssätt lönar sig, men då handlar det om produktion av stora serier och att effektivisera maskiner.
Går det att få ekonomi på 3D-printning inom underhåll där det ofta handlar om att bara tillverka en eller ett par komponenter?
– Det är definitivt lönsamt att printa ut komponenter som är tillverkade i plast och polymerer, för de ska inte bära så stora laster. Framförallt om man har en gammal maskin som är avskriven och som det inte går att få tag på reservdelar till. Alternativet blir ju att köpa en ny maskin. Då är det betydligt billigare att 3D-printa.
Man kan också printa i förebyggande syfte, menar han. 3D-scanna en befintlig komponent och 3D-printa sedan en gjutform i sand. I den kan man hälla i samma legering som originalkomponenten är gjuten i.
– Då får man standarden med sig i bakfickan och den nya komponenten får samma egenskaper som originalet.
En annan fördel inom UH är att man inte behöver ha en massa dyra reservdelar på lagerhyllan, utan man printar vid behov.
