En övervägande majoritet av EU-parlamentets ledamöter röstade för förbudet som kommer att börja gälla år 2021. Innan det klubbas igenom måste det godkännas av EU-parlamentet.

Det är plastföroreningen av världshaven som ligger bakom beslutet att införa ett förbud. Forskare säger att vi kommer att ha mer fisk än plast i haven år 2050 om vi inte reducerar våra utsläpp av plast. Idag uppskattas det att cirka åtta miljoner ton plast hamnar i haven varje år och för plast som inte är återvinningsbar kan det ta hundra år innan den bryts ner. Överenskommelsen innebär att följande produkter kommer att förbjudas:

- Plasttallrikar

- Plastbestick

- Bomullspinnar i plast

- Sugrör i plast

- Dryckesförpackningar i polystyren

- Matbehållare i polystyren

- Muggar i polystyren

Oxo-nedbrytbar plast
Oxo-nedbrytbar plast är inte särskilt vanligt i Sverige, men materialet används i andra EU-länder och framförallt i plastpåsar. Materialet bryts ner snabbt, men lämnar kemikalier och mikroplast efter sig. Många konsumenter tror att det är miljövänligt på grund av namnet, men så är inte fallet.

Matförpackningar och muggar som är tillverkade av andra plastmaterial än polystyren är också ett problem, men något förbud för produkterna kommer inte att införas. EU-länderna har dock kommit överens om att de kommer att arbeta för att kraftigt minska användningen. Pet-flaskor omfattas också av överenskommelsen. Från år 2025 ska samtliga flaskor bestå av minst 25 procent återanvänd plast. År 2030 ska alla plastflaskor vara tillverkade av 30 procent återanvänd plast.

Svensk plaståtervinning har minskat
Svenskar är bra på att källsortera, men vi har blivit sämre på plaståtervinning. Enligt Naturvårdsverket har andelen återvunna plastförpackningar minskat från 47 procent år 2016 till 44 procent år 2017. Av alla material återvanns 72 procent under 2017. Bakom minskningen ligger bland annat diffusa regler för plaståtervinning som gör det svårt för konsumenter att sortera rätt. När det inte är tydligt hur olika förpackningar återvinns hamnar de ofta i soppåsen istället. Att ingen aktör i samhället vill ha platsen bidrar också till problemet:

– Problemet är att råvaran återvunnen plast inte efterfrågas. Det är fortfarande för billigt att använda plast som tillverkats av fossila material jämfört med att använda den återvunna, säger Naturvårdsverkets handläggare Petra Selander till Ny Teknik.

Ett annat problem är att plasten inte återvinns, även om materialet källsorteras på rätt sätt. Svarta plastförpackningar och påsar går till exempel inte att återvinna. Det beror på optiska läsmaskiner som sorterar plast efter färg och material. Sorteringsmaskinerna blåser iväg plast i olika färger med tryckluft för att de ska hamna på rätt plats. Maskinens teknik är beroende av strålningsvåglängd och svart fungerar inte med tekniken. All svart plast hamnar därför i brännlådan istället för att återvinnas. Det har även visat sig att svenska företag fuskar med återvinningen av plast som bränns upp istället för att återvinnas, trots att plasten är återvinningsbar. Ett exempel är återvinningsföretaget Swerec som skickade plast till förbränning på Gotland istället för att återvinna den.

Mer miljövänliga alternativ utvecklas
Att skapa återvinningsbara produkter och förpackningar är en utmaning för hela EU. Idag är det till exempel förbjudet att använda återvunnen plast i livsmedelsförpackningar eftersom det kan innehålla föroreningar av olika slag. En metod för att rena plasten måste därför uppfinnas för att det ska bli möjligt att följa förbudet. Idag är kartong ett av de mest miljövänliga materialen. Tillverkningen ger låga utsläpp samtidigt som materialet är producerat av förnyelsebara råvaror. Kartong är dessutom mycket lätt att återvinna. Eftersom det är enkelt att stapla kartonger ovanpå varandra kan fler varor levereras tillsammans och det minskar koldioxidutsläppen.