Teknikföretagen har gjort en undersökning av lönsamheten hos 139 underleverantörer till fordonsindustrin. Rörelsemarginalen låg 2004 på 5,5 procent medan den för 2005 sjunkit till 3,8 procent. För tidigare framgångsrika ytbehandlingsföretag var lönsamheten 10 procent för tio år sedan, för fem år sedan: 5 procent lönsamhet; idag: ± 0 procent. Förklaringen ligger i kraftigt ökade kostnader för råvaror och energi, vilket inte ytbehandlaren har kunnat få täckning för genom höjda priser mot kunderna. Den senaste tidens dramatiska och oförhandlingsbara materialkostnadsökningar kommer att resultera i röda siffror för ytbehandlingsindustrin – ett hot mot hela tillverkingsindustrin. Svensk ytbehandlingsindustri är en basindustri som är livsviktig för svensk verkstadsindustri. En stor del av alla producerade detaljer får en avslutande ytbehandling innan de kan levereras till kund eller monteras i produkter. Utan lämplig ytbehandling kan ett stort antal produkter inte uppfylla de tekniska kraven och kraven på livslängd. Tidigare hade ytbehandlarna ett antal standardprodukter som kördes kontinuerligt i stora serier och genererade ett jämnt kassaflöde. Dessa är idag till stor del utflyttade till Asien och Östeuropa. Kvar är övervägande kvalificerad ytbehandling av kritiska komponenter i mindre serier. Med höga krav på kvalitet och korta och säkra leveranstider, kan inte svensk tillverkningsindustri klara sig utan en livskraftig och kompetent svensk ytbehandlingsindustri. Erfarenheter från flera olika länder säger att det finns ett förhållande mellan arbetstillfällen inom oorganisk ytbehandling som metallbeläggning och anodisering och tillverkning som är 2/100. Om ett jobb inom ytbehandling försvinner så är det troligt att 50 tillverkningsjobb snart följer efter. Ytbehandling är, i likhet med övrig verkstadsindustri, utsatt för mycket hård konkurrens. Kunderna är i stor utsträckning multinationella företag Vars globala inköp pressar priserna. Ytbehandlarna har inte kunnat ta ut kostnadsökningarna från kunderna utan har försökt täcka dem med produktivitetsförbättringar. Nu är flertalet anläggningar helautomatiska och det är svårt att nå längre på detta område. Kostnaderna för viktiga insatsvaror som olika metaller och kemikalier har ökat radikalt de senaste åren. Ofta med 200 till 300 procent bara de senaste tre åren. Kostnaderna för el, olja och gas har också haft en motsvarande ökning liksom kostnader för olika miljörelaterade åtgärder. Merparten av materialkostandsökningarna är ej förhandlingsbara då de är världsmarknadsprodukter som styrs av en global prissättning. Detta gäller dock inte elektricitet – där är prissättningen mer ett resultat av förd svensk politik. Elektrolytisk förzinkning är den vanligaste typen av galvanisk ytbehandling. Zink har varit en billig metall och av kostnaden för ytbehandling har zink beräknats stå för cirka 10 procent. Priser går upp och ner men mest upp! De senaste månaderna har metallpriserna sjunkit men trots det har zinkpriset ökat med 200 procent på mindre än två år och med 100 procent senaste året. En sådan kostnadsökning kan inte täckas av ytbehandlaren själv. Den måste tas ut mot kunderna. El används vid galvanisk ytbehandling för att genom en pålagd ström fälla ut i behandlingsbaden lösta metalljoner som ett metallskikt på komponenternas yta. El som inte kan ersättas eller sparas in på. El används också för att driva maskiner, pumpar, vattenreningsverk och fläktar. För uppvärmning kan möjligen alternativ som fjärrvärme, värmepumpar, gasol, eller olja. fungera. Men, faktum kvarstår: ytbehandlarna är direkt beroende av el och de har minimala möjligheter att påverka elpriset. Efter höstens regnande har elpriset sjunkit rejält men innan monsunen kom var elpriset dubbelt mot ett år tidigare. Elintensiv industri har undantag från el-certifikat och skattebefrielse. Ytbehandlingsindustrin måste rimligen klassificeras som elintensiv industri. Ovan redogjordes för prisutveckling på zink och el. Kostnadsutvecklingen för andra metaller har varit liknande liksom kostnaderna för ytbehandlingskemikalier som. Den senaste tiden har det dock skett en nedgång i olje-, el- och metallpriserna. Detta visar på hur fluktuerande prisbilden är och att det finns ett uttalat behov av att de viktigaste insatsvarorna måste ha en flytande prissättning kopplad till marknadspriset. Svensk Ytbehandlings Förening - SYF hävdar att den enda möjligheten till fortsatt ytbehandling i Sverige är att branschen genom prisökningar mot kunderna får full täckning för de ökade kostnaderna för insatsvaror, el och energi. Detta är nödvändigt för ytbehandlingsbranschens överlevnad! Utan service från inhemsk ytbehandling kommer verkstadsindustrin att drabbas hårt!