I dag är plasterna en del av vardagen och finns överallt i vår omgivning. Innan den första helsyntetiska plasten kom för 100 år sedan, hade ett antal halvsyntetiska plaster utvecklats under 1800-talet som gummi och celluloid. Bakeliten ersatte shellacken som användes bland annat till grammofonskivor och för isolering i elektriska produkter. Många kemister började experimentera med fenol och formaldehyd för att hitta ett substitut för shellack. För att få fram ett material som var tillräckligt hårt och beständigt löste Leo Baekeland problemet genom att utföra reaktionen under högt tryck och vid hög temperatur. Det förhindrade att gaser bildades och gjorde materialet poröst. Leo Baekeland insåg att hans Bakelit var användbar på massor av områden. Han lyckades snabbt patentera materialet och grundade företaget The General Bakelite company och positionerade bakeliten som "Materialet med tusen användningsområden". Exempel på produkter där bakeliten använts är telefoner, radioapparater, svarta toalettsitsar, handtag, inredningslaminat, lim. Under sin levnad var Baekeland en stor man och man refererade till honom som "plastens fader". Orsaken till att bakeliten uppfanns var att efterfrågan och priset på naturhartsen shellack sköt i höjden. Bakeliten kunde formas hur som helst, var hård och tålde värme, elektricitet och kemikalier. Bakelit innebar starten för de nya syntetiska plasterna. Under 1930-talet började tillverkningen av plaster baserade på olja, som styrenplast, akrylplast, vinylplast och teflon. Användningen av dessa plaster ökade långsamt i början. Under 1950- och 60-talet kom konstruktionsplasterna med bättre mekaniska och termiska egenskaper, som propenplast, karbonatplast, epoxiplast och sulfonplast. I slutet av 1960-talet och under 70-talet hade plasten mycket hög hållfasthet och temperaturtålighet, då användes till exempel acetalplast, imidplast, och kolfiberplast. Under 1980- och 90-talet var det nya framsteg i katalysatorteknologi och man kunde med hjälp av nya katalysatorer tillverka starkare och mer transparenta polyetenfilmer. En helt ny typ av plaster var flytande kristallina polymerer. Idag finns det omkring 700 olika typer av plaster som kan delas in i arton olika polymerfamiljer. Plasternas egenskaper, lätthet, smidighet och kostnadseffektivitet gör att de passar för tillverkning både av högteknologiska produkter och av vardagsvaror. En konsumentundersökning visar att de allra flesta som är positiva till plast förknippar materialet med högteknologiska, innovativa tillämpningar. Källa: PIR